Newsvoice kom med en lysande alarmering om Trumps extrema terror mot FN:s särskilda rapportör Francesca Albanese (bild ovan) om Folkmordet i Gaza:

"Den amerikanska journalisten och författaren Chris Hedges, som fick 2002 fick Pulitzerpriset för bevakning av global terrorism, berättar om FN:s särskilda rapportör Francesca Albaneses öde. Albanese sanktionerades av det amerikanska finansdepartementet sex dagar efter publiceringen av sin rapport ”Från ockupationsekonomi till folkmordsekonomi”.

Hon placerades på Office of Foreign Assets Control (OFAC) lista över det amerikanska finansdepartementet – som normalt används för att sanktionera personer som anklagas för penningtvätt eller inblandning i terroristorganisationer, sex dagar efter publiceringen av hennes rapport, ”From economy of occupation to economy of genocide” (Från ockupationsekonomi till folkmordsekonomi).

OFAC-listan, som Trump-administrationen använde som vapen för att förfölja Francesca och i klar strid med den diplomatiska immunitet som FN-tjänstemän åtnjuter, förbjuder alla finansinstitut att ha någon på listan som kund. En bank som tillåter någon på OFAC-listan att genomföra finansiella transaktioner förbjuds att bedriva verksamhet i dollar, riskerar böter på flera miljoner dollar och blockeras från internationella betalningssystem.

I sin rapport listar Francesca 48 företag och institutioner, däribland Palantir Technologies, Lockheed Martin, Alphabet Inc., Amazon, International Business Machines Corporation (IBM), Caterpillar Inc., Microsoft Corporation och Massachusetts Institute of Technology (MIT), tillsammans med banker och finansföretag som BlackRock, försäkringsbolag, fastighetsbolag och välgörenhetsorganisationer, som i strid med internationell rätt tjänar miljarder på ockupationen och folkmordet på palestinierna.

Rapporten, som innehåller en databas med över 1 000 företag som samarbetar med Israel, kräver att dessa företag och institutioner bryter sina band med Israel eller hålls ansvariga för medverkan i krigsförbrytelser.

Den beskriver Israels ”eviga ockupation” som ”den perfekta testarenan för vapenproducenter och stora teknikföretag – med obegränsad tillgång och efterfrågan, liten tillsyn och noll ansvar – medan investerare och privata och offentliga institutioner tjänar fritt”.  .....

.... uttryckte hennes frustration över medias diskreditering av palestinska journalisters rapportering, över 278 journalister och mediearbetare har dödats av Israel sedan den 7 oktober tillsammans med över 700 av deras familjemedlemmar, och okritisk förstärkning av israelisk propaganda, men det utnyttjades av hennes kritiker, bland annat Italiens premiärminister Giorgia Meloni, för att ”lyncha” henne.

Utrikesminister Marco Rubio införde sanktioner mot Francesca i juli. ”Förenta staterna har upprepade gånger fördömt och invänt mot Albaneses partiska och illvilliga aktiviteter, som länge gjort henne olämplig för tjänsten som särskild rapportör”, stod det i utrikesdepartementets pressmeddelande.

”Albanese har spridit ogenerad antisemitism, uttryckt stöd för terrorism och öppet förakt för USA, Israel och västvärlden. Denna partiskhet har varit uppenbar under hela hennes karriär, bland annat genom att hon utan legitim grund rekommenderat ICC att utfärda arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och före detta försvarsminister Yoav Gallant.”

”Hon har nyligen trappat upp dessa ansträngningar genom att skriva hotbrev till dussintals organisationer världen över, däribland stora amerikanska företag inom finans, teknik, försvar, energi och hotell- och restaurangbranschen, där hon framför extrema och ogrundade anklagelser och rekommenderar ICC [Internationella brottmålsdomstolen] att utreda och åtala dessa företag och deras ledning”, fortsatte pressmeddelandet.

”Vi kommer inte att tolerera dessa kampanjer av politisk och ekonomisk krigföring, som hotar våra nationella intressen och vår suveränitet.”

Sanktionerna följde på de som infördes i februari och juni mot domstolens åklagare Karim Khan och två domare för att de utfärdat arresteringsorder mot Netanyahu och Gallant.

Francesca är förbjuden att resa in i USA, även för att framträda vid FN i New York City för att presentera en av sina två årsrapporter. Den andra lämnas in vid FN:s kontor i Genève.

Francescas tillgångar i USA har frysts, inklusive hennes bankkonto och hennes lägenhet i USA. Sanktionerna har stängt ute henne från det internationella banksystemet, inklusive att blockera hennes användning av kreditkort. Hennes privata sjukförsäkring vägrar att ersätta hennes sjukvårdskostnader. Hotellrum som bokats i hennes namn har avbokats. Hon kan endast använda kontanter eller låna ett bankkort.

Institutioner, inklusive amerikanska universitet, människorättsorganisationer, professorer och icke-statliga organisationer, som en gång samarbetade med Francesca, har brutit kontakten av rädsla för de straff som fastställts för alla amerikanska medborgare som samarbetar med henne. Hon och hennes familj får ofta dödshot. Israel och USA har startat en kampanj för att få henne avsatt från sin FN-post.

Francesa är ett bevis på att när man står fast vid de förtryckta kommer man att behandlas som de förtryckta.

Hon samlar in vittnesmål från dem som har släppts från israelisk häktning.

”Det påminner mig om de berättelser och vittnesmål jag läst om Argentinas diktatur”, säger Francesca till mig. ”Det är så illa. Det är systematisk tortyr mot samma människor. Samma människor tas, våldtas och förs tillbaka, tas, våldtas och förs tillbaka.”

”Kvinnor?” frågar jag. ’Båda’, svarar hon. ”Att få kvinnor att berätta att de har våldtagits, flera gånger. De har blivit ombedda att onanera soldater. Det är otroligt”, säger Francesca. ”Att en kvinna säger det. Tänk dig vad de har fått utstå? Det finns människor som har förlorat sin förmåga att tala. De kan inte prata. De kan inte prata efter det de har gått igenom.”

Etablerade medieorganisationer, säger hon, upprepar inte bara plikttroget Israels lögner, utan blockerar också rutinmässigt rapportering som ger en negativ bild av Israel.

”I april rapporterade jag om de första fallen av sexuella trakasserier och våldtäkter som hade ägt rum i januari och februari 2024”, säger hon. ”Folk ville inte lyssna. New York Times intervjuade mig i två timmar. Två timmar. De skrev inte en rad om det.”

”Financial Times hade – på grund av ämnets relevans – en embargo-version av ’From economy of occupation to economy of genocide’”, säger hon. ”De publicerade den inte. De publicerade inte ens en recension, en artikel, dagar efter presskonferensen, men de publicerade en kritik av min rapport. Jag hade ett möte med dem. Jag sa: ”Det här är verkligen deprimerande. Vilka är ni? Får ni betalt för ert arbete? Vem är ni lojala mot, era läsare?” Jag pressade dem. De sa: ”Tja, vi tyckte inte att det höll vår standard.”

Så här, säger jag till henne, skulle New York Times stoppa artiklar från reportrar som redaktörerna anser vara för provocerande.

”De diskrediterar dina källor oavsett vilka de är”, säger jag till henne. ”Det blir ett sätt för dem att inte publicera. Det här är ingen diskussion i god tro. De ger inte en rättvis analys av dina källor. De avfärdar dem kategoriskt. De säger inte sanningen, som är: ’Vi vill inte ha med Israel och Israellobbyn att göra. ’ Det är sanningen. De säger inte det. Det är alltid: ’Det uppfyller inte våra krav.’”

”Det finns inga fria medier, ingen fri press i Italien längre”, beklagar Francesca. ”Det finns det, men det är marginellt. Det är ett undantag. De största tidningarna ägs av grupper med kopplingar till stora makthavare, finansiella och ekonomiska makthavare. Regeringen kontrollerar – direkt eller indirekt – en stor del av italiensk TV.”

Den fascistiska utvecklingen i Europa och USA är, enligt Francesca, intimt kopplad till folkmordet, liksom det växande motståndet.

”Det finns en växande ilska och missnöje med det politiska ledarskapet i Europa”, säger hon.

”Det finns också en rädsla som kvarstår i många länder på grund av högerns framväxt. Vi har varit där. Det finns människor som har levande minnen av fascismen i Europa. Ärr från nazifascismen finns fortfarande kvar, till och med trauman. Människor kan inte bearbeta vad som har hänt och varför det har hänt. Palestina har chockat människor. Särskilt italienarna. Kanske för att vi är som vi är, i den meningen att vi inte så lätt kan tystas, vi kan inte skrämmas som tyskarna och fransmännen har blivit.

Jag blev chockad i Frankrike. Rädslan och förtrycket är otroligt. Det är inte lika illa som i Tyskland, men det är mycket värre än för två år sedan. Frankrikes utbildningsminister ställde in en akademisk konferens om Palestina vid Collège de France – Frankrikes högsta institution. Utbildningsministern! Och han skryter om det.”

Francesca säger att vårt enda hopp nu är civil olydnad, i form av åtgärder som strejker som stör handeln och regeringen eller försöken av flottiljer att nå Gaza.

”Flottiljerna skapade en känsla av ’Åh, något kan göras’”, säger hon.

 

https://youtu.be/4DwbEGLedTI?si=ElgivmerMIA5Izmb

 

https://youtu.be/oRGAm2ufIa4?si=w5j-FPRmYdB0GJh5